Fattig, fattig, fattig..
Alltså – nu skriker jag, på riktigt! Jag hoppas att mina trumhinnor spricker och ögonen exploderar. Nu vill jag inte leva, eller jo, men inte just nu.
Jag har ingen inkomst – tvingas på möten. 120 kr/vecka blir det. 480 kr/månad med andra ord.
Snart ska jag på möte med en överläkare; 300 kr bara där. 780 kr för möten den månaden (oktober).
Jag har inte råd, inte, inte, inte råd. Människor med inkomst kanske har råd, men inte jag. Alltså, nä. Jag ska sätta ner foten och tacka nej, jag kan inte. Jag har inte råd.
Eller så får jag väl helt enkelt sluta äta.
